Tord Holmström och Björn Tarras-Wahlberg odlar myten (DI 13 april) om en elmarknad som inte fungerar och att avregleringen ”gått för långt”. Några klarlägganden är på sin plats.

Elmarknaden fungerar. Därom är alla sakkunniga ense inklusive myndigheter och statliga verk. Listan är lång över utredningar och rapporter som styrker detta. Det var också det tydliga budskapet från generaldirektörerna i Energimyndigheten, Energimarknadsinspektionen och Svenska Kraftnät i DN i början av året. Herrar Holmström och Tarras-Wahlberg har inga nya fakta på bordet. I stället försöker dessa ta billiga poäng på att upprepa myten om elmarknadens imperfektion.

Sedan är det en annan sak att olika debattörer och intressenter kan ha olika uppfattningar och värderingar av effekten av elmarknadens funktion. Det är upp till var och en.

Elmarknaden tillämpar marknadsprissättning. Det är exakt samma prissättning som på alla andra marknader världen runt. Det må gälla färskvaror, pappersmassa eller stål. Marknadssprissättningen fungerar.

Prisfluktuationerna på elmarknaden under den gångna vintern har varit jobbiga. Både för oss som privatkunder och för eltung industri. Kärnkraftproducenterna har medgivit planeringsmissarna för sina revisions- och ombyggnadsprojekt. Missarna berodde på en grov felbedömning. Skälet framför allt var att dessa arbeten är av ett slag som aldrig tidigare genomförts i vårt land. Kraftproducenterna har förlorat mest på utebliven försäljning. Holmström och Tarras-Wahlberg borde veta att intäkter kommer från såld energi och inte när den egna produktionen står stilla.

Kärnkraftsproblemen i kombination med sträng kyla och låg tillgång på vatten skapade de höga spotpriserna på Nord Pool. Om kraftproduktionen hade kunnat byggas ut bättre och snabbare, och om flaskhalsarna i stamnätsförbindelserna dessutom vore eliminerade, skulle svängningarna ha dämpats rejält. Med en mer bestående energipolitik – gärna förankrad över blockgränserna – hade Sveriges utmärkta förutsättningar för mer elproduktion kunnat utnyttjas ännu bättre.

Elpriset har mellan 2000 och 2010 haft i stort sett samma prisutveckling som andra råvaror. Däri skiljer sig således inte elmarknaden från andra marknader. Detsamma gäller lönsamheten. Elföretagen har investerat cirka 30 miljarder kr per år under senare år. Elföretagen hanterar stora värden som måste ge avkastning. Resultatnivåerna ser i kronor stora ut. Men det torde vara allmänt bekant att finansmarknaden och ägarna kräver avkastning på insatt kapital.

Det långsiktiga avkastningskravet på just Vattenfall är 15 procent. Trots senare års vinstnivåer har man inte nått det kravet alla år. Regeringen har också särskilt påtalat att avkastningen måste öka – just för att uppnå avkastningskraven.

KJELL JANSSON
vd, Svensk Energi