Här kan du läsa våra debattartiklar för i år. I box till höger finns tidigare debattartiklar.
Kärnkraften kräver ett beslut över blockgränsen
(publicerad i tidningen Dagens Industri 110929)
Våra politiker gör det inte lätt för de företag som skulle kunna investera miljarder i ny kärnkraft i Sverige. Efter åratal av osäkerhet kring vad som skulle hända med den svenska kärnkraften när befintliga reaktorer tjänat ut, så välkomnade både industrin och energibranschen regeringens energiuppgörelse för drygt två år sedan.
Möjligheten öppnades för att bygga och ersätta befintliga kärnkraftreaktorer och därmed trygga Sveriges behov av stabil så kallad basproduktion av el.
Nu diskuteras överenskommelsen av Centern och Folkpartiet, och den har dessutom inte stöd av oppositionen. Vidare, inom regeringens energiuppgörelse finns en passus som ibland har tolkats som att nya aktörer inte tillåts bygga kärnkraft i Sverige. Frågan är – med de förutsättningar för ny kärnkraft som råder i Sverige idag – vem ska våga investera de miljarder som krävs?
Frågorna kring kärnkraften är många och svåra men vi närmar oss en tidpunkt då vi måste diskutera dem och beslut måste fattas. Beslut som inte bara gäller idag – utan också om tio år.
Den kanske viktigaste frågan handlar om hur vi vill att vår basel ska produceras. En faktor som påverkar behovet av nya reaktorer gäller kärnkraftens driftegenskaper. Ett fungerande elsystem består av olika kraftslag och produktionssätt som kompletterar varandra. Kärnkraftverk, bränsleeldade kraftverk (främst fossila bränslen) och vattenkraftverk som producerar el i jämn takt under många timmar av året, så kallad baslast. Systemet behöver också så kallad reglerkraft som enkelt och snabbt kan regleras utifrån svängningar i vårt elbehov, viss del av vattenkraften. Systemet kompletteras med oregelbunden kraft, som bara kan produceras och användas vid speciella förhållanden, exempelvis vindkraft.
Det går att minska på ett kraftslag till förmån för någonting annat, men kraftslagens funktion - som baslast och reglerkraft - måste finnas. Sverige har sedan länge valt kärnkraft för baslast i vårt system, och sagt nej till mer vattenkraft. Svensk industris konkurrenskraft vilar på kostnadseffektiv och tillförlitlig baskraft. Alternativet till kärnkraft är främst fossilbränsleeldade kraftverk. I många europeiska länder har man valt denna lösning, exempelvis i Danmark.
Hur ska de ekonomiska villkoren för eventuellt ny svensk kärnkraft utformas? Nuvarande svenska reaktorer börjar falla för åldersstrecket mot mitten av 2020-talet. Många önskar ersätta de gamla med nya, men blundar samtidigt för de enorma investeringar som krävs. Nu talas det om att höja produktionsskatten på kärnkraft – en unik svensk skatt som redan idag är hög (cirka 5 öre per kWh el) – något som drastiskt minskar incitamentet att investera.
Vilka ambitioner ska gälla på klimatområdet? Kärnkraften är en viktig del i minskandet av utsläppen av växthusgaser och det är ett starkt argument för fortsatt användning. Utan kärnkraft måste målen för minskning av klimatpåverkande gaser sannolikt omvärderas. Världen kan inte ha de ambitiösa målen om minskning och samtidigt begränsa en så stor energikälla som kärnkraften.
Detta är viktiga frågor – och det finns fler – som måste börja diskuteras nu. Sverige kan inte vänta. Det handlar om ungefär halva den svenska elproduktionen som ska ersättas inom inte alltför lång framtid. Vi inom energibranschen känner ett stort ansvar för att belysa frågan, men det är inte vårt ansvar att fatta beslut om de lagar och regler som ska gälla och som vi ska agera i enlighet med.
Inom politiken behövs blocköverskridande uppgörelser som inte riskerar att rivas upp efter ett nytt val. Förutsättningarna för att bygga nya anläggningar måste vara tydliga och långsiktiga – speciellt om det gäller investeringar i kärnkraftverk. Det måste dessutom vara öppet för alla aktörer att investera. Frågan till samtliga politiska partier är: hur kan vi tillsammans forma reglerna för att fullfölja det gemensamma ansvaret att trygga basen för eltillförseln i Sverige när kärnkraften tas ur drift?
Kjell Jansson, vd Svensk Energi
_______________________________________________________________
Svensk Energi svarar om utsläppsrätter: ”Det finns både vinnare och förlorare”
Helsingborgs Dagblad redovisar den 9 maj en undersökning som tidningen gjort om hur mycket pengar olika företag tjänat på systemet med handel med utsläppsrätter och den där till kopplade gratis utdelningen av utsläppsrätter.
I systemet för handel med utsläppsrätter finns både vinnare och förlorare. De sammantagna utsläppen i Europa pressas ned genom att utsläppen totalt sätt inte får överskrida en viss nivå – ett så kallat tak för utsläppen är fastlagt. De företag som får gratis utsläppsrätter kan välja mellan att behålla dessa och fortsätta att släppa ut koldioxid, eller kan de sälja sina utsläppsrätter till marknadspris.
Ett företag som säljer sina utsläppsrätter måste antingen vidta åtgärder i sin anläggning, som gör att utsläppen minskar, eller minska sin produktion så att utsläppen därigenom minskar. Det är således företagen som gjort något av detta som ”tjänar” pengar på utsläppsrätter. De har helt enkelt minskat sina utsläpp i förhållande till historiska utsläpp.
Samtidigt som några företag kan tjäna pengar på utsläppsrätter genom att sälja dessa så måste andra företag köpa utsläppsrätter. Antingen vill de öka sin produktion eller också har de fått för få utsläppsrätter från början. På en marknad finns det både köpare och säljare - annars skulle marknaden inte fungera. Några betalar och några erhåller intäkter. Detta sätt att hantera frågan leder till att utsläppen kan minska på ett kostnadseffektivt sätt.
Auktionering av utsläppsrätter
Ett sätt att undvika diskussion om huruvida vissa företag har fått för många utsläppsrätter eller inte är att successivt införa auktionering av utsläppsrätter som ett alternativ till gratis tilldelning. Från kraftbranschen förordar vi detta som ett effektivt och enkelt sätt att föra ut utsläppsrätterna på marknaden.
För kraftsektorn kommer detta att bli realitet från år 2013 och för övrig industri kommer en ökad grad av auktionering successivt att ske fram till 2020. Vid auktionering köper alla aktörer den mängd utsläppsrätter de behöver, dvs. ingen kan i efterhand komma och säga att någon har fått för mycket.
CECILIA KELLBERG
Ansvarig för miljö- och klimatfrågor
Svensk Energi
Helsingborgs Dagblads artikel om utsläppsrätter
_______________________________________________________________
Mer elbilar i transportsektorn är en positiv åtgärd för klimatet
(publicerad på SvD Brännpunkt den 8 maj 2011)
Pär Granstedt menar på SvD Brännpunkt den 28 april att det är mycket olyckligt att regeringens miljöbilssatsning är mer och mer inriktad på elbilar. Granstedt påstår att en elektrifiering av transportsektorn är sannolikt en teknologisk och miljöpolitisk återvändsgränd.
Nu får naturligtvis regeringen själv försvara sin inriktning på miljöbilssatsningen men de konsekvenser av en ökad användning av el för transportändamål som Granstedt framför är helt enkelt inte korrekta. Här bör läsarna ges en möjlighet att ta del av motargumenten.
För det första så är påståendet att en ökad användning av el skulle innebära ökade marginalutsläpp av från kolkraftseldade kraftverk som är fel. Även om man valde det perspektivet på en ökad elanvändning, så bör man ha EU:s utsläppshandelssystem i åtanke.
Utsläppshandeln sätter ett tak för utsläppen av koldioxid från elproduktionen och andra anläggningar som ingår i systemet. Taket sjunker successivt mot 2020 (och systemet beräknas fortsätta efter 2020). En ökad elproduktion innebär ur det perspektivet att utsläppen måste minska i någon annan anläggning under utsläppstaket, t.ex. i en industrianläggning.
För det andra så lyfter Granstedt fram verkningsgraden som ett problem hos batterilösningar. Verkningsgraden är ett stort problem. Men framför allt hos diesel- och bensinmotorer. Verkningsgraden hos en elmotor är 3-4 gånger högre jämfört med diesel- och bensinmotorer. Elfordon är också tystare och renare med färre partiklar, något som bland annat boende i större städer uppskattar och kan ha fördel av.
För det tredje är frågan om det verkligen behövs så mycket el för att försörja fler elfordon på vägarna, dvs så mycket el att det behöver byggas fler kärnkraftverk.
Låt oss studera verkligheten i form av ett exempel. Elanvändningen i Sverige uppgår till ca 140-145 TWh/år. Utfasningen av den traditionella glödlampan beräknas spara ca 2 TWh årligen i Sverige. Räknat på en förbrukning av 2 kWh/mil och en årlig körsträcka om 1500 mil, skulle bara denna besparing som lågenergilamporna ger räcka till 800 000 elfordons årliga körbehov.
Det behövs med andra ord inga nya kärnkraftverk för att ens på medellång sikt försörja en ökad andel elfordon. Utöver detta så görs stora satsningar av elbranschen inom EU och i världen för att öka andelen förnybar elproduktion vilket ytterligare minskar utsläppen av koldioxid från elproduktionen.
Sammantaget finns det ingen motsättning mellan en ökad användning av el och minskade klimatutsläpp från transportsektorn. Låt oss också välkomna den tekniska utvecklingen på fordonssidan som ger klimateffektiva kombinationer. Laddhybrider, som körs på el för korta dagliga sträckor, och på t.ex. biodiesel för längre sträckor, är ett sådant exempel.
Det som Granstedt föreslår, en ökad satsning på cellulosabaserad bränsleproduktion, står inte heller i motsättning till fler fordon på el.
Det är mer realistiskt att anta att alla goda bränslen kommer att behövas för att göra transportflottan fossiloberoende år 2030, ett mål som riksdagen fastslagit.
HENRIK WINGFORS
ansvarig energieffektivisering
Svensk Energi
________________________________________________________________
Omfattande säkerhetskultur i svensk kärnkraft
(Publicerad i Ny Teknik 110323)
Utvecklingen vid de drabbade kärnreaktorerna i Japan berör alla. Som representanter för svensk kärnkraftsindustri känner vi djupaste medlidande med dem som drabbats av naturkatastrofen. Vi instämmer också i den europeiska kärnkraftsindustrins uttalande om att ställa upp med assistens som begärs av Japan.
Vi har inte samma hotbild från naturen här i Sverige. Men vi har byggt upp en säkerhetskultur i kärnkraften som vi vill berätta om. Den visar sig på många plan. Mycket av säkerhetstänkandet har internationellt ursprung. Det finns många sammanslutningar, inte minst inom Europa, som fokuserar på att driva säkerhetsutvecklingen genom erfarenhetsutbyte och standardisering.
Det svenska säkerhetsarbetet är uppdelat i fyra steg: förebyggande av fel, motverkande av störningar, förhindra att störningar leder till haverier samt att konsekvenserna lindras om ett haveri ändå sker. Konsekvenslindringen innebär att reaktorerna i Sverige har fler barriärer för att hindra radioaktiva utsläpp. Dessa barriärer sträcker sig från bränslet, över reaktortank och betonginneslutning till en speciell filteranläggning.
Filteranläggningen belyser den svenska säkerhetskulturen. Efter olyckan i Harrisburg 1979 byggdes filter vid de svenska reaktorerna för att kunna ta hand om 99,9 procent av de radioaktiva ämnen som skulle kunna släppas ut vid en eventuell härdsmälta. Här ingick också system för att säkerställa att vatten samlas under reaktortanken för omedelbar kylning om bränslet smälter igenom ståltanken, och system som kan fylla på vatten från extern källa för att trygga kontinuerlig kylning.
En händelse som ofta relateras till är incidenten i Forsmark 1 år 2006 då en kortslutning i ett ställverk ledde till snabbstopp av reaktorn. Två av fyra dieselaggregat startades automatiskt, men två räcker för att kyla reaktorn. Situationen var allvarlig eftersom flera säkerhetssystem som ska fungera oberoende av varandra blev verkningslösa på grund av en yttre störning.
Det visade sig att ett utbyte av elektriska komponenter i Forsmark 1 hade gjorts felaktigt och att provningen efteråt inte varit tillräckligt omfattande. En djupgående analys lämnades en knapp månad senare till dåvarande Kärnkraftinspektionen, SKI, med åtgärdsförslag. SKI gjorde också en egen analys varefter några andra reaktorer i Sverige undersöktes och åtgärdades innan de åter togs i drift. Historiskt finns andra incidenter i Sverige som lett till kontroll och åtgärder på fler reaktorer.
Regelbundet sker övningar vid de svenska kärnkraftverken enligt en krishanteringsplan. De handlar om olika scenarier inklusive hot samt fältövningar som involverar flera andra, som myndigheter, länsstyrelsen, polisen och räddningstjänsten. Regelbundet testas larmsystem och kommunikation.
I säkerhetskulturen ingår också att berätta vad som sker och vad vi gör inom kärnkraften. Inte minst visade det sig vid olyckan i Tjernobyl 1986. Den olyckan upptäcktes först i Forsmark som omedelbart informerade om förhöjd strålning utomhus och vidtog planerade säkerhetsåtgärder med personal och anläggningar.
Den svenska kärnkraftsindustrin är nu beredd att vidta ytterligare åtgärder som kan komma ut av lärdomarna efter olyckan i Japan.
KJELL JANSSON
Vd Svensk Energi
________________________________________________________________
Köp inte elupprorets skrämselpropaganda
(publicerad i Aftonbladet 110214)
Elnäten står inför ett stort tekniskt skifte. I takt med ändrade konsumtions- och produktionsmönster måste morgondagens ”smarta” elnät förverkligas. Alla är ense om vikten av detta. Men Sveriges cirka 170 elnätsföretag oroas nu över den förändrade tillsynsmodell som förbereds inför år 2012. Och där risken finns att de ekonomiska ramarna blir alltför snäva, säger Kjell Jansson i en debattartikel i dagens Aftonbladet.
Smarta när är en benämning för vad som nu sker på elnätsområdet. Nätet måste kunna parera de svängningar som uppstår när exempelvis ny vindkraftsproduktion – som varierar med vinden – i ökad omfattning kopplas in. Smarta nät ger bättre information. Därmed kan elkunder själva effektivt och snabbt anpassa sin förbrukning. Det kan vara av prisskäl. Det kan vara för att energieffektivisera.
Sverige har uppnått 99,99 procents leveranssäkerhet i våra elnät. Där är vi duktiga. Kunderna får den el de vill ha. Men utvecklingen går nu snabbt emot morgondagens smarta elnät som måste klara en lång rad nya kund- och samhälleliga krav:
• Kunderna vill kunna styra sin förbrukning effektivare och enklare för att kunna energieffektivisera och spara pengar .
• Kunderna vill bidra till att klara miljö- och klimatmålen som regeringen lagt fast och som också ligger i linje med EU-ambitionerna.
• Klimatet är ett tungt argument när det gäller att kunna ta emot och hantera den snabba utbyggnaden av förnybar klimatneutral elproduktion – inte minst på vindkraftssidan.
• Kunderna vill i ökad omfattning bli sina egna elproducenter. Detta är en inriktning och en ambition som elnätsföretagen vill underlätta och stödja.
Detta är bara några exempel på varför elnäten har en nyckelroll – liksom produkten el i sig – för att förverkliga det uthålliga samhället. Och allt detta kostar pengar.
Rimlig avkastning
Elnätsverksamheten är monopol. Av det skälet måste det finnas en tillsyn så att samhällets och kundernas intressen värnas. Den uppgiften har Energimarknadsinspektionen (EI). Elnätsverksamhet måste ha en rimlig avkastning. Ägarna måste få ta betalt för att klara erforderliga investeringar, nödvändigt underhåll och dessutom – precis som när investerare satsar – kunna påräkna en rimlig avkastning. Annars vill ingen investera.
Med start perioden 2012-2015 sjösätts en efterlängtad reform i och med att Sverige – som sista land i Europa – övergår till att pröva rimligheten i elnätspriserna på förhand. Då kommer EI att ange vilket tak för intäkterna som varje företag måste hålla sig inom. Viktigt i den kommande regleringen är att den ger elnätsföretagen rätt styrsignaler . Vad vill samhället och kunderna att elnäten ska klara av? Som vi ser det är kraven många och innebär att det kommer att krävas investeringar i elnäten för att kraven ska kunna uppfyllas.
Tre huvudområden är viktiga:
• Vilket värde har de olika elnäten? På vilket värde ska en rimlig avkastning beräknas? Vissa nät byggdes för mer än 100 år sedan även om flertalet nät är yngre. Kunderna måste lita på att elnätet fungerar, åldern på delarna är i det sammanhanget ointressant. På en reglerad monopolmarknad blir det regleringen som bestämmer marknadsvärdet som är det värde som borde ligga till grund för regleringen. Det blir ett cirkelresonemang som gör att elnätets värde måste bestämmas på något annat sätt. Det tekniska språng som elnätsverksamheten är inne i handlar om att ta steget från de första pionjäråren på elområdet in i morgondagens förhållanden och krav. För att kunna hantera detta är det vår uppfattning att avkastningen från alla elnät ska beräknas från nuanskaffningsvärdet – alltså vad kostar det att bygga upp nätet i dag? Detta är det enda rimliga sättet att lösa en omöjlig ekvation.
• Det avgörande blir då vilken avkastningsränta som kommer att medges. Den frågan är ännu inte besvarad från EI. Svensk Energi anser dock att ett rimligt avkastningskrav minst motsvarar en alternativ placering av det stora kapital våra elnät utgör. Alternativet vore annars att sätta pengarna på banken. Då uteblir investeringarna.
• Kommer de accepterade intäktsnivåerna att medge ett rimligt underhåll? Intäktsnivåerna måste innefatta underhåll så vi kan vidmakthålla en näst intill 100-procentig leveranssäkerhet men även utvecklingskostnader för introduktion av så kallade smarta nät. Denna utveckling är helt nödvändig för att möta kundernas krav på morgondagens elsystem.
Svensk Energi, som representerar 164 av landets elnätsföretag, oroas över att EI i slutänden kommer att ange alltför snäva intäktsramar för de kommande åren. Detta är en extra viktig fråga eftersom intäktsramarna kommer att anges för en fyraårsperiod i taget. Vad händer där om intäktsramarna blir alltför snäva? Hur ska investerare våga satsa i svenska elnät om vi har en tillsynsmyndighet som inte ”släpper till” de intäktsnivåer som behövs?
Frågetecknen kan göras fler och längre. Onekligen vore det olyckligt om tillsynsmyndigheten gav vika för den osakliga skrämselpropaganda, som just nu bedrivs av främst Villaägarna och det så kallade elupproret, och omöjliggjorde för branschen att låta elnäten spela sin framtida nyckelroll. Det skulle skada klimatet. Det skulle skada alla engagerade elkunder som vill ha ett elnät som ligger i framkanten tekniskt sett. Och inte distanseras av vår omvärld.
KJELL JANSSON
vd
Svensk Energi