Under de inledande tre dagarna i Köpenhamn har förhandlingarna inte rört sig nämnvärt framåt. Väntan på ministrarnas förhandlingar som kommer att äga rum under nästa vecka är uppenbar.

Konferensens tredje dag inleddes med ett möte med parterna till klimatkonventionen (COP). Ordförande för mötet var Danmarks miljöminister Connie Hedegaard. FN-möten innehåller i regel en rad procedurfrågor som tar mycket tid och kraft processens kärnfrågor, så även denna dag.

Olika förslag till nytt protokoll till klimatkonventionen

Mötets intressantaste punkt var diskussionen om olika förslag till nya protokoll till klimatkonventionen, som ersätter Kyotoprotokollet. Japans förslag utgår helt från Kyotoprotokollet, med skillnaden att antalet länder med kvantitativa åtaganden utökas till alla OECD-länder och länder med likvärdig ekonomisk utvecklingsnivå, att antalet växthusgaser som omfattas utökas och att länder som ej omfattas av kvantitativa åtaganden ska ta fram nationella åtgärdsplaner samt uppnå relativa mål på sektorsnivå.

Australiens förslag innebär att alla parter till det nya protokollet ska vidta inhemska åtgärder och redovisa sin utsläppsbana fram till 2050 samt införa nationella etappmål på vägen till 2050. Nationella åtagandena ska registreras i ett FN-register. Mål som parterna tar på sig kan vara för hela landet eller för en enskild sektor. För parter som antar sektorsmål ska särskilda sektorsmekanismer utvecklas.

Costa Ricas förslag utgår från Bali Action Plan och inleds med ett långsiktigt gemensamt mål för alla parter. Detta följs av anpassningsåtgärder följt av utsläppsminskningsåtgärder och utsläppsminskningsmål i I-länder. Därefter kommer ett avsnitt om åtgärder i utvecklingsländer. Åtgärderna ska föreslås av länderna själva och antas på frivillig basis. Alla åtgärder ska registreras. Alla parter får använda sig av flexibla mekanismer så länge de används som ett komplement till inhemska åtgärder. I utvecklingsländer ska en krediteringsmekanism för inhemska åtgärder etableras så att krediter genereras när utsläpp minskar i utvecklingsländerna. Förslaget till protokoll avslutas med ett avsnitt om tekniköverföring och finansiering av detta.

USA:s förslag är en ”implementerings överenskommelse” som senare kan övergå i ett juridiskt bindande avtal. Alla parter ska vidta nationella åtgärder. I-länder åtar sig kvantitativa utsläppsminskningar/upptag av utsläpp till år 2020. De ska också redovisa en strategi som sträcker sig fram till år 2050. Utvecklingsländer ska vidta nationella åtgärder som kvantifieras och även de redovisa en strategi fram till 2050. Anpassningsåtgärder ska vidtas i alla länder. Finansiering ska ske både från offentlig och privat sektor.

Finansiering från den privata sektorn förutspås bli högre än från den offentliga. Slutligen presenterade Tuvalu sitt förslag som innebar att I-länder ska ta på sig kvantitativa åtaganden för perioden 2013-2017. Utvecklingsländer kan välja mellan att åta sig nationellt finansierade åtgärder eller internationellt finansierade åtgärder, alternativt åtgärder som går längre än ovanstående. Om man går längre i sina åtaganden får man vara med i den internationella utsläppshandeln. Ett avsnitt följer om anpassningsåtgärder och en tekniköverföringsfacilitet ska införas. Parterna ska ta bort tullar på förnybar energi och energieffektiv teknik. Parterna ska också utveckla ett sätt att dela med sig av patent för förnybar energiteknik samt energieffektiv teknik. En fond för klimatåtgärder ska också etableras.

Skjut upp COP-mötet

Tuvalu och flera andra parter efterfrågade att en särskild arbetsgrupp skulle bildas för att diskutera de olika förslagen till nytt protokoll. Andra parter ansåg inte att detta nödvändigt. Därmed kunde inte en sådan arbetsgrupp bildas. Tuvalu begärde då att COP-mötet skulle avslutas eller skjutas upp. Efter ett rådslag mellan ordföranden och hennes experter kom man fram till att frågan måste diskuteras ytterligare och att COP-mötet får skjutas upp tillsvidare. (Anm: Återupptas så fort man är överens om procedurfrågan)

Därefter kunde ordföranden gå vidare med dagordningen som var mötet med parterna till Kyotoprotokollet (CMP). På denna dagordning fanns först en redogörelse om läget gällande JI (gemensamt genomförande). Ordföranden för JISC – den FN-kommitté som har att godkänna så kallade JI-projekt avlade en rapport och avslutade med att säga att JI har varit en succé. (Anm: I realiteten har hittills 10-20 JI-projekt realiserats vilket är mycket litet). I detta sammanhang lyfte flera utvecklingsländer fram behovet av en anpassningsfond eftersom de anser att man måste tala om en sådan fond och mekanismerna (JI m.m.) i ett sammanhang. EU gav sitt stöd för JI. Ordföranden avslutade med att besluta att en särskild arbetsgrupp för frågor relaterade till JI ska bildas.

Nästa punkt på dagordningen var CDM (mekanismen för ren utveckling). Ordföranden i CDM EB (Executive Board) – den kommitté som har att godkänna CDM-projekt – avlade en rapport. I detta sammanhang lyfte flera länder, bland annat Saudiarabien, Qatar och Uganda att CCS-projekt måste godkännas som CDM-projekt i fortsättningen. Kina uttryckte sitt missnöje över att vindkraftprojekt avfärdas på grund av att det finns nationella feed-in tariffer (Anm: Detta innebär att projektet inte uppfyller kravet på additionalitet).

Kirgizistan ansåg att de CDM-projekt som genomförts enbart fokuserat på billiga projekt. Det borde införas en Gold Standard för CDM så att även dyrare projekt kan komma till stånd. EU uttryckte sitt stöd för CDM och talade om behovet av att kraven på beräkningar m.m. borde anpassas ytterligare efter projektens storlek. Ordföranden avslutade med att besluta om att en särskild arbetsgrupp kring frågor om CDM bildas.