Från vattenkraftverken i norr till Smygehuk i söder slingrar sig kraftledningar med förgreningar ut i landet i ett finmaskigt nät. Dessa transportleder började byggas i början av förra seklet, ofta med stor möda genom ödemark och oländig terräng. Det är en imponerande infrastruktur, som vi kanske inte ägnar så många tankar när vi sätter kontakten i väggen, men den har betytt lika mycket för välståndet som våra vägar och järnvägar.

Idag är det svenska elnätet cirka 48 200 mil (= 13,2 varv runt jorden) varav 29 700 mil är jordkabel och 18 500 mil luftledning. Leveranssäkerheten i det svenska nätet ligger på 99,98 procent.

Elektrifieringen av Sverige började tidigt, redan i slutet av 1800-talet fick vissa städer elektrisk belysning, "lyset" kom till byn. När sedan vattenkraften började byggas en bit in på 1900-talet växte ett stamnät fram för den el som skulle transporteras från kraftverken. (se principskiss, klicka för förstoring).

Porjus pionjärstation i Norrland

Ett av de mera kända vattenkraftverken från denna tid är kraftverket i Porjus i Norrbotten. Detta stenpalats långt in i ödemarken byggdes med enorma svårigheter mellan 1910 och 1915. Anläggningsarbetarna fick den första tiden, innan järnvägen kom, vandra med verktyg och förnödenheter de 50 kilometerna från Gällivare. Med samma möda byggdes ledningsnätet för att i första hand förse malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen med elektricitet.

Det var emellertid inte förrän en bit in på 1950-talet som man lyckades komma på en teknisk lösning som gjorde det möjligt att transportera el över långa avstånd.

Världens första 380 000 (380 kV) voltsledningar togs i drift år 1952. Denna elkraftens första riksväg byggdes för att kunna leda strömmen de 100 milen från Harsprångets kraftverk, som ligger nära Porjus, till Mellansverige. Detta väckte stor beundran hos världens tekniker. Nu kunde växelström sändas i tre faser i ledningen på 25 meter höga stolpar genom landet.

Elnät på flera nivåer

Idag består stamnätet av 15 000 kilometer högspänningsledningar. Ledningarna närmast de större kraftverken är kraftiga högspänningsledningar och ingår i stamnätet. Här har elektriciteten mycket hög spänning, 400 000 volt (400 kV).

Elektriciteten transporteras långa avstånd i stamnätet för att sedan ledas vidare i regionnätens ledningar med spänningar från
130 kV ner till
20 kV (klicka på bilden för föstoring).

Innan elen förs in i regionnätet har den transformerats från spänningsnivån 220 eller 400 kV till regionnätens nivå. Elintensiva industrier som smältverk och pappersbruk får oftast sin el direkt från regionnätet.

De lokala elnäten tar vid efter regionnäten, och skickar elektriciteten vidare till mindre industrier, hushåll och övriga användare.

Innan elen når våra vägguttag har den stegvis transformerats till 230 volt, den spänning vi har i våra hem.

Det är 164 företag som äger elnäten i Sverige. Varje företag har inom sitt geografiska område ensamrätt att tillhandahålla elnätet till kunderna. Stamnätet har bara en ägare, det statliga affärsverket och myndigheten Svenska Kraftnät. Stamnätets kunder är nästan uteslutande de energibolag som äger regionnäten.

Tre elnätsföretag - E.ON Sverige AB, Vattenfall AB och Fortum Power and Heat AB - äger större delen av de svenska regionnäten.

Elbranschens samverkan vid elavbrott

Sedan några år tillbaka finns en utbredd samverkan mellan elnätsföretagen vid storstörningar. Då går man samman och hjälper varandra vid svåra situationer. Den omfattande händelserapporteringen via Sveriges Radio har byggts ut rejält. Röjningsfrekvensen längs de svenska ledningsgatorna har dubblerats. Numera sker röjning vart fjärde år mot tidigare vart åttonde år.