Elnätet förbinds med kraftverken via stora kraftledningarna, som utgör stamnätet. Genom dessa sammanbindningar skapas vårt kraftsystem. Det svenska kraftsystemet är sammankopplat med angränsande nordiska länder.

Kännetecknande för det svenska kraftsystemet är att vattenkraften huvudsakligen finns i Norrland, medan elförbrukningen är störst i Syd- och Mellansverige.

Att det svenska kraftsystemet är sammankopplat med angränsande nordiska länder har skapat förutsättningar för en nordisk elmarknad.

Det nordiska elsystemet är i sin tur ihopkopplat med Tyskland, Polen, Ryssland och Estland, vilket har skapat förutsättningar för att successivt utveckla en nordeuropeisk elmarknad.

Överföringsledningar från norr till söder
Kännetecknande för det svenska kraftsystemet är att vattenkraften huvudsakligen finns i Norrland medan elförbrukningen är störst i Syd- och Mellansverige. Därför består det svenska stamnätet av långa överföringsledningar från norr till söder, som framgår av figuren nedan. Den visar även hur kraftverken sammanbinds med elnäten via de stora kraftledningarna, som utgör stamnäten i respektive land.

Snitten (1, 2 och 4) på bilden visar känsliga gränser i kraftsystemet med hänsyn till överföringskapaciteten från norr till söder. Vid hög elförbrukning, till exempel en kall vinterdag, är det mycket betydelsefullt att det finns tillräcklig överföringskapacitet över dessa snitt, där snitt 2 och 4 är de väsentligaste. På motsvarande sätt finns det överföringsbegränsningar i de andra länderna och speciellt mellan länderna.

Om det aldrig fanns överföringsbegränsningar, så kallade flaskhalsar, skulle elpriset i det så kallade engros-ledet (börspriset) vara lika stort i alla de nordiska länderna. Från tid till annan gör flaskhalsarna att det uppstår prisskillnader. På motsvarande sätt är det ofta prisskillnad mellan den nordiska elbörsen och börsen i Tyskland.

Det är mycket dyrbart att bygga ut överföringsförbindelserna mellan länderna. Därför kommer kapaciteten alltid att vara begränsad och det uppstår ibland prisskillnader.

Sverige och Norden har stor andel elproduktion med låga rörliga kostnader (främst vattenkraft och kärnkraft) och förutsättningarna är därför goda för att Norden genomsnittligt ska kunna ha litet lägre elpriser i producentledet än Europa i övrigt som i stor utsträckning har elproduktion med höga rörliga kostnader i form av kolkondenskraft eller gaskraft.