Beskattning av el vid leverans till slutanvändare infördes redan år 1951. Skatten skiljer sig åt beroende på vem som konsumerar elen och var i landet den konsumeras.

Mycket har hänt med elskatten sedan den infördes 1951 och flera reformer har ändrat förutsättningarna i omgångar.

Energibeskattningen omstrukturerades i samband med den stora skattereform som genomfördes under år 1990 till 1991. För beskattningen av el innebar reformen en skattesänkning och skattebelastningen på el som förbrukades inom tillverkningsindustrin minskade. På den el som konsumerades av hushållen tillkom däremot moms under år 1990, vilket innebar att hushållens sammanlagda skatt för el ökade.

Energiskatten på el ingår även i beskattningsunderlaget för moms. Det tas således ut skatt på skatt. Från den 1 januari 2011 höjdes skatten med konsumentprisindex 0,93 procent. Nu uppgår energiskatten på el för flertalet svenska hushållskunder till 28,3 öre/kWh, medan den är 18,7 öre/kWh för boende i vissa kommuner i norra Sverige.

Reformer har ändrat förutsättningarna i flera omgångar

En ny energiskattereform genomfördes år 1993. Den innebar att energiskatten på el slopades för den el som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller vid yrkesmässig växthushållning, medan den ökade för övriga konsumenter. Från och med den 1 juli 2004 avskaffades också nollskatten för dessa och uppgår nu till 0,5 öre/kWh.

Samtidigt som nollskattesatsen togs bort för industrin och växthusodlarna ändrades det tidigare återbetalningssystemet för jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamhet på så sätt att återbetalning av elskatt nu medges för skillnaden mellan det betalda skattebeloppet och ett belopp beräknat efter skattesatsen 0,5 öre/kWh.

Gränsen för återbetalning av skatt har sänkts från 1 000 kronor till 500 kronor från och med år 2008. Återbetalning medges med hela beloppet om ersättningen överstiger 500 kronor för ett kalenderår.

Avgifter för elsäkerhet, nätövervakning och elberedskap

Den 1 juli 1993 infördes en avgift vars syfte var att täcka myndigheten Elsäkerhetsverkets kostnader för övervakning av elsäkerheten. 1996 kom sedan en nätövervakningsavgift som finansierade verksamheten på Energimyndigheten och året därpå tillkom också en elberedskapsavgift som finansierade Svenska Kraftnäts arbete med att öka elsystemets uthållighet i krig.

Avgifterna som fastställs av regeringen betalas in till Elsäkerhetsverket en gång per år av elnätsföretagen som i sin tur tar in avgifterna via elfakturorna från elkunderna.

För år 2008 var elsäkerhetsavgiften 6 kr/lågspänningsabonnemang (lsp) och 500 kr/högspänningsabonnemang (hsp), nätövervakningsavgiften var 3 kr/lsp och 600 kr/hsp, medan elberedskapsavgiften var 45 kr/lsp och 2 477 kr/hsp. Därtill kommer moms eftersom avgifterna är en del av elnätsavgiften.

Elcertifikaten en del av elpriset

Den 1 maj 2003 infördes ett system med elcertifikat för förnybar el. Systemet ersatte det tidigare statliga stödsystemet för förnybar elproduktion. När systemet infördes var det elkunderna som var så kallat kvotpliktiga, det vill säga hade en skyldighet att köpa en viss kvot/procentdel elcertifikat av sin totala förbrukning. I de flesta fall tog elhandelsföretagen hand om denna hantering för elkundernas räkning. Kostnaden för detta särredovisades enligt lagkrav på elfakturan.

Från och med år 2007 har kvotplikten flyttats till elhandelsföretagen och kravet på särredovisning har därmed upphört. Kostnaden för elcertifikat är numera en del av elpriset.