Figuren (klicka på bilden för förstoring) visar hur kraftverken sammanbinds med elnäten via de stora kraftledningarna, som utgör stamnäten i respektive land. Genom dessa sammanbindningar skapas kraftsystemet och vi har dels det svenska dels det nordiska kraftsystemet att i första hand värna om så att de sköts och utvecklas på ett bra sätt för framtiden.

Kännetecknande för det svenska kraftsystemet är att vattenkraften huvudsakligen finns i Norrland medan elförbrukningen är störst i Syd- och Mellansverige. Därför består det svenska stamnätet av långa överföringsledningar från norr till söder som framgår av figuren. Snitten (1, 2 och 4) på bilden visar känsliga gränser i kraftsystemet med hänsyn till överföringskapaciteten från norr till söder. Vid hög elförbrukning, t ex en kall vinterdag är det mycket betydelsefullt att det finns tillräcklig överföringskapacitet över dessa s.k. snitt, där snitt 2 och 4 är de väsentligaste. På motsvarande sätt finns det överföringsbegränsningar i de andra länderna och speciellt mellan länderna.

Flaskhalsar bakom prisskillnaderna

Om det aldrig fanns överföringsbegränsningar, s.k. flaskhalsar skulle elpriset i engros-ledet (börspriset) vara lika stort i alla de nordiska länderna. Från tid till annan gör flaskhalsarna att det uppstår prisskillnader. På motsvarande sätt är det ofta prisskillnad mellan den nordiska elbörsen och börsen i Tyskland.

Det är mycket dyrbart att bygga ut överföringsförbindelserna mellan länderna. Därför kommer kapaciteten alltid att vara begränsad och det uppstår ibland prisskillnader. Sverige och Norden har stor andel elproduktion med låga rörliga kostnader (främst vattenkraft och kärnkraft) och förutsättningarna är därför goda för att Norden genomsnittligt skall kunna ha litet lägre elpriser i producentledet än Europa i övrigt som i stor utsträckning har elproduktion med höga rörliga kostnader i form av kolkondenskraft eller gaskraft.