EU:s system för handel med utsläppsrätter startade 1 januari 2005. Att handla med utsläppsrätter är en av de så kallade flexibla mekanismer som definieras i Kyotoprotokollet. Syftet med handeln är att på ett kostnadseffektivt sätt minska växthusgasutsläppen i EU. Länder och företag får möjlighet att välja mellan att genomföra utsläppsminskande åtgärder i det egna landet/företaget eller att köpa utsläppsrätter som då genererar utsläppsminskningar någon annanstans. På så sätt ska de minst kostsamma åtgärderna genomföras först så att den totala kostnaden för att uppfylla Kyotoprotokollet blir så låg som möjligt. I Sverige har koldioxidskatten redan medfört att många av de minst kostsamma åtgärderna blivit genomförda och det återstår endast dyrare åtgärder. I andra länder finns mindre kostsamma utsläppsminskande åtgärder kvar att genomföra.

Den första handelsperioden löpte mellan åren 2005-2007. Nuvarande handelsperiod löper mellan 2008-2012,  densamma som Kyotoprotokollets åtagandeperiod. Nästa handelsperiod startar 2013 och löper till 2020. För varje handelsperiod sänks det totala utsläppstaket i systemet. Hittills har utsläppsrätterna fördelats ut gratis till verksamhetsutövarna, men fr. o. m. 2013 kommer utsläppsrätterna till alla elproduktionsanläggnignar att auktioneras ut istället. I EU omfattas ca 12000 anläggningar med el- och värmeproduktion samt energiintensiv industri, såsom järn- och stål, papper- och massa, kemi, gruvor m.m. I Sverige omfattas drygt 700 anläggningar av systemet. Inom energibranschen omfattas alla enskilda anläggningar med en effekt större än 20 MW eller fjärrvärmesystem, där anläggningarna tillsammans har en större effekt än 20 MW.

Mer information om utsläppshandelssystemet finner du på www.utslappshandel.se