Sverige har sedan 1970-talet haft en energieffektiviseringspolitik. I samband med oljekrisen ökade allmänhetens och politikernas intresse för energieffektivisering som metod att bemöta de ökande kostnaderna för energi. Fortfarande i dag är det klokt att spara pengar genom att spara energi. På senare tid har också klimatfrågan bidragit till ett ökat intresse i samhället för energieffektivisering. Genom att t.ex. samåka i bil kan privatpersoner inte bara spara pengar, utan även CO2-utsläpp. Genom att byta från oljeuppvärmning av villan till värmepump eller fjärrvärme minskar koldioxidutsläppen.

Regeringen presenterade i mars 2009 ett förslag till femårigt program för energieffektivisering (prop. 2008/09:163 En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi). Programmet har tillkommit som en del av genomförandet av Energitjänstedirektivet (2006/32/EG). Direktivet ställer krav på medlemsländerna att dels sätta ett nationellt mål för energieffektivisering till 2016 om minst 9 procent, dels ta fram en handlingsplan för att nå målet. Direktivet syftar också till att stärka marknaden för energitjänster.

Regeringen har utöver målet om minst 9 procent till 2016 satt ett eget mål om 20 procents effektivare energianvändning till 2020. Det kan tyckas som ett stort steg att klara på 4 år, men målen beräknas på olika sätt, och de har lite olika omfattning. Sammanlagt föreslår regeringen att ca 555 miljoner kr/år under åren 2010-2014 anvisas för programmet. Den exakta fördelningen mellan olika insatser presenteras i budgetpropositionen hösten 2009 (prop. 2009/10:1).

Vad ingår i Sveriges energieffektiviseringspolitik? Klicka på länkarna i boxen till höger, så kan du läsa mer!