Energimarknadsinspektionen bedömer att det finns en stor potentiell förbrukningsflexibilitet både inom industrin och hos hushållen. En realisering av potentialen till verklig förbrukningsflexibilitet beror på flera faktorer där det centrala är att skapa incitament för elkunderna att reagera på prisförändringar gällande det timvisa elpriset. EI föreslår att samhället ska utnyttja den situation som uppstått genom att nätbolagen investerat i en mer sofistikerad teknik än vad månadsreformen kräver.

En ökad priskänslighet skulle, enligt EI, inte bara förbättra elmarknadens funktion, utan även öka elkundernas välfärd.

En ökad förbrukningsflexibilitet skulle bidra till att:

• stabilisera priset på råkraft.
• minska producenternas potentiella marknadsmakt.
• möjliggöra att effektbristsituationer kan undvikas.
• ersätta topplastkapacitet vilket i förlängningen kan innebära minskad miljöpåverkan.

För att förbrukningsflexibiliteten ska öka krävs att det finns ett regelverk och en infrastruktur som är anpassad för att skapa rätt förutsättningar på elmarknaden. Utöver en fungerande infrastruktur och ett komplett regelverk krävs att aktörerna på marknaden har kunskaper om hur de ska hantera regelverket och utnyttja infrastrukturen. Vidare krävs att marknaden tillhandahåller produkter som gör det möjligt för kunderna att vara flexibla och att dessa produkter skapar incitament, ekonomiska eller andra, för kunderna att vilja vara flexibla.

EI föreslår att den situation som uppstått genom att nätbolagen investerat i en mer sofistikerad teknik än vad månadsreformen kräver ska utnyttjas. Detta skulle innebära att de nätägare som installerat elmätare som klarar av timmätning också tillåts mäta timvis. Vidare bör alla elhandlare, på likartade villkor, få tillgång till dessa mätvärden.

Energimarknadsinspektionen bedömer att det i dagsläget finns ett antal komplicerade överväganden som måste göras innan åtgärder för att genomföra förslaget kan bli verklighet:

• Samhällsekonomisk analys. Vilka är kostnaderna och vilka är intäkterna? Det är viktigt att analysera om de fördelar som följer med förslaget överväger de kostnader som uppstår. Till exempel kommer mätvärdeshanteringen att bli omfattande vilket gör det viktigt att analysera denna kostnadspost. Det finns även andra kostnader men även intäkter som måste ställas mot varandra.
• Mätvärdeshantering. Det är viktigt att alla marknadens aktörer får tillgång till mätvärdena på lika villkor. För att lösa problemet är det viktigt att fastställa vad som är en skälig ersättning för att elnätsbolagen tillhandahåller timvärdesserierna. Elnätsbolagen är reglerade monopol, vilket innebär att ersättningsnivåerna ska vara skäliga och regleras som den övriga nätverksamheten.
• Lagändringar. Vilka förändringar krävs i Ellagen och mätföreskrifterna för att förslaget ska fungera. En förändring som behövs är att tillåta timmätning av alla kunder, det vill säga att formuleringen i 3 kap 10 § Ellagen måste ändras. En analys för att se om det behövs fler ändringar är nödvändig.
• Nordiskt perspektiv på förbrukningsflexibilitet. Ökad förbrukningsflexibilitet i ett land tillför nytta för övriga nordiska länder. Således är det viktigt att främja samarbete i Norden kring frågan om att aktivera förbrukningsflexibiliteten.
• Harmonisering till en gemensam nordisk slutkundmarknad. Inom NordREG29 pågår nu, hösten 2008 samt våren 2009, arbetet med att kartlägga processer på respektive nationell elmarknad. Syftet är att harmonisera dessa processer och lämna ett förslag till hur en gemensam nordisk slutkundsmarknad bör se ut. Ett av de områden som kartläggs är vilken funktionalitet elmätarna, och de mätsystem som är kopplade till dem, har och hur kommande nationell lagstiftning kommer att påverka deras funktionalitet i framtiden.

Energimarknadsinspektionen avser att under 2009 påbörja denna analys samt därefter ta ställning till eventuella åtgärdsförslag och ändringar i regelverk.

EI föreslår även andra åtgärder för att öka förbrukningsflexibiliteten:

• Svenska Kraftnät bör i upphandlingen av effektreserven öka andelen förbrukningsreduktioner i syfte att öka incitamenten och medvetenheten om möjligheterna med förbrukningsflexibilitet inom industrin.
• Energimyndigheten bör till sitt allmänna uppdrag om informationsverksamhet mot företag inkluderar informationsinsatser kring hur förbrukningsflexibilitet kan användas.
• Energimyndigheten bör införa mål om förbrukningsflexibilitet i programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri (PFE) till nästa programperiod.

Rappporten finns på EI:s hemsida www.ei.se