Med dikten till höger, skriven på tåget mellan Falköping och Stockholm, fångade Lars Ohlsson, vd på Falbygden Energi, redan före Energimarknadsinspektionens (EI) hearing om smarta elnät mycket av det som blev innehållet under dagen på ett hotell vid Norra Bantorget i Stockholm.
Hearingen, ledd av EI:s utredare Math Bollen, blev innehålls- och infallsrik eftersom ett stort antal experter gavs chansen att ventilera sina synpunkter på och kunskaper om vad de smarta näten och dito mätarna ska göra för oss i framtiden.
 |
|
Math Bollen, en utmärkt sammanhållande länk på EI:s hearing, och utredare i uppdraget att ta reda på vad smarta nät egentligen är.
Foto: Bengt Magnusson, ERA. |
Om det nu inte rent av i vissa aspekter är fråga om nutiden, flera debattörer påminde om att hård- och mjukvaror redan finns på plats och att vad som återstår är att binda ihop dessa i bättre kommunicerande applikationer – gärna också standardiserade.
EI har alltså ett regeringsuppdrag att till den 1 december i år ta reda på vad smarta nät är för någonting, varför de behövs och vilka aktörer i energisamhället som ska utveckla och driva olika delar av dem. Konsumenterna ska aktivt bidra i trafiken kring dessa nät, exempelvis genom att producera egen el eller som nyttjare av elfordon - därmed kan kunden både ta ut el från nätet och mata in kraft på nätet. Dock inte samtidigt.
Rätt inriktning
Det är den elkraftkunnige fil dr Bollen, som delvis har skaffat sig sina elnätserfarenheter i Skellefteå Kraft, som på EI leder utredningsarbetet. Hans tekniska kunskaper och internationella utblickar (och, för den delen, vinnande och trivsamt kommunikativa sätt) torde borga för att inriktningen blir den rätta. Frågeställningen är ju mångfacetterad, det finns t o m de som inte anser att smartgridsbegreppet existerar…
De flesta av hearingens talare, EI:s egna och de externt inbjudna gästtalarna, ställde dock upp på begreppet. Men var och en torgförde förstås sin synvinkel eller aspekt på det hela, vare sig man kom från myndigheten, stamnätsoperatören, olika elnätsföretag eller representerade några av de intressegrupperingar som vuxit upp i utkanterna till smarta nät.
Elbranschens organisation Svensk Energi förde talan via chefen för nätenheten, Anders Richert. Han anlade en helikoptersyn på ämnet och kallade sitt bidrag för Smarta mätare – Intelligenta nät.
Samfungerande system
– Smarta mätare handlar inte om en smart mätare utan om att få mätare, utrustning och systemen runt att fungera tillsammans istället för var för sig, menade Anders. Informationen som mätaren samlar in är en viktig bas för detta.
Branschen har, påminde han om,
• Investerat 10-15 miljarder kronor i mätare och system
• Bytt 5,2 miljoner elmätare (merparten under 2 år)
• Byggt kommunikationslänkar till i stort sett varje hushåll i Sverige
• Branschen har anpassat sina system till nya regelverk, men på delvis olika sätt
• Hanterar och kvalitetssäkrar 62 miljoner mätvärden varje år
Rätt teknik vid rätt tillfälle
– Smarta eller intelligenta nät handlar inte om att byta ut dagens elnät och bygga smartare nät, fortsatte Anders. Det handlar visserligen delvis om att bygga med rätt teknik vid rätt tillfälle men också om att nyttja den information som finns och därmed möjliggöra för olika delar av hela systemet, från produktionsanläggning till kund, att effektivare samverka.
– En viktig huvudinriktning för intelligenta nät är att möjliggöra
• Aktivare elkunder
• Effektivare elanvändning
• Reduktion av effekttoppar
• Mer kostnadseffektiv introduktion av förnybar energi
För att få till denna utveckling behövs en ”Revolution”, dvs några snabba förändringar eller klarlägganden. Detta bör inkludera
• vilken ”information” som skall inhämtas av mätaren
• vilka eventuella styrfunktioner som ska förberedas för
• hur marknaden ska komma åt ovanstående, och
• eventuella andra krav på investeringar, etc.
 |
|
Det hettade till i en elektrifierad debatt mellan Götenes Johan Lundqvist och Chalmers Lina Bertling, men som synes var det inget personligt!
Foto: Bengt Magnusson, ERA. |
"Kunderna får betala"
- Detta bör åsättas en rimlig tidsram eftersom det blir kunderna som får betala!, sade Anders.
– Teoretiskt skulle kravbilden kunna byggas upp och införas på ett för Europa harmoniserat sätt till år 2015 i Sverige och Norden, men för att de ekonomiska konsekvenserna skall bli mer rimliga för kunderna bör införande ske stegvis fram till 2020.
De små elnätsföretagens verklighet beskrevs av Johan Lundqvist, som är vd på Götene Elförening, en medlemsägd ekonomisk förening med 7 300 kunder och ca 40 st vindkraftverk; abonnemang på 50 MW, 270 GWh max lastuttag, och 49 MW, 30 GWh vindkraft ansluten.
"Vad har kunden för glädje av detta?"
– Varför används inte ny teknik?, började han med, i en kanske något hårdragen redovisning av tveksamheten till de smarta lösningarna som finns ute på fältet. Svar: Jo, den är mycket dyrare än konventionell teknik, och den tillför ingen reell nytta nätet! Och vem skall betala för den? Och vad har kunden för glädje av denna nya teknik.
Andra hinder mot införande identifierade Johan också:
– Avsaknad av incitament för nätägaren. Kunskapen är generellt sett låg kring ny teknik, hävdar han, och såg ur sitt perspektiv fler hinder mot införande, och ledtider: Kunskapshöjning, internt i nätföretagen: ca 1-2 år, beslutsprocess om att införa ny teknik: ca 1 år, osv.
En av Johans teser var att vi med befintliga nät klarar av att överföra energi från mycket tillkommande (nybyggd) produktion.
– Vi bör i Sverige självklart vara öppna för förnybar produktion. Det finns fördelar för alla i detta, men det ger på sikt sannolikt högre kostnader för slutkunderna i Sverige. Få och stora vindkraftsverk (i effekt räknat) är att föredra, sett ur elsystemperspektiv, i stället för många och små.
– Svårigheter och problem som t ex flaskhalsar i stamnätet och i utlandsförbindelser liksom frågan om reglerkraft, och inte minst effekttillgången, skall inte förringas i diskussionen om förnybar produktion, menar Johan Lundqvist.
Långa ledtider
Energieffektivisering, effektstyrning och smarta mätare har potential att ge stor nytta i alla led (produktion, nät och slutkund), men ny teknik kostar pengar.
Det saknas idag spridd kunskap om denna nya teknik och vilka möjligheter den för med sig, och sannolikt kommer det att saknas än mer kunskap framöver om inget görs. Information och utbildning är viktiga delar.
Men ledtiderna för utbildning är långa, underströk Johan:
– Nya tariffmodeller måste tas fram, som speglar nyttan och användandet av ny teknik, både mellan kunder och nätägare men också mellan nätägare.
Elektrifierad professor
Chalmersprofessorn Lina Bertling, riktigt elektrifierad av Johans inlägg, begärde omedelbar replik. Hon tyckte att Johan kom med negativa signaler och att han i stort sett hade fel i allt han sade och att han kanske inte riktigt hade uppfattat vad som är på gång i de smarta sammanhangen… Man anade lite av klassisk motsättning mellan en visionär akademiker och en jordnära praktiker.
– Smarta nät är ju inga nya grejer enbart, menade Lina. Vad utvecklingsarbetet handlar om är att foga samman befintliga teknikkomponenter i nya konfigurationer, med tillsats av vad IT och modern kommunikation kan spetsa med.
Alltnog, i en efterföljande diskussion verkade det som om Johan och Lina upptäckte, att de faktiskt inte stod så långt ifrån varandra trots allt. Men en kul debatt blev det…
Stimulerande
Utrymmet här medger inte att jag går in på fler av hearingens föredragningspunkter. Tyvärr, eftersom det var en stimulerande halvdag som också gav god information om vad EI har för sig, exempelvis på EU-nivå, utredning om nettodebitering, analys av konsekvenser av eventuellt införande av timdebitering, och annat, Jag får hänvisa intresserade till hemsidan (www.energimarknadsinspektionen.se) för vidare information!