Flexibilitet

Publicerat av: Kalle Lindholm ·

Vi hör ofta talas om flexibilitet i elsystemet som en lika viktig del som elproduktionen och elnäten för att få balansen i elsystemet att gå ihop. Flexibilitet berör alltmer alla delar av elsystemet och ger kunder chansen att delta på flera nya sätt. Här beskriver vi vad flexibilitet kan innebära och hur utvecklingsarbetet går till.

Flexibilitet bidrar till balans i elsystemet

Flexibilitet går ut på att ändra intags- eller uttagsmönster i elsystemet för att möta olika behov hos aktörer som elnätsföretag, elhandelsföretag, aggregatorer, Svenska kraftnät, industrier och hushåll. Det kan ske på marknader där aktörer deltar och både säljer och köper tjänster. Det kan handla om en kund som vill anpassa sig efter rådande elpriser, tjäna pengar på balansmarknaden, eller kanske vill anpassa sin elbilsladdning till ett tidsschema.

För energisystemet är flexibiliteten viktig, inte minst för att minska höga elpriser och hantera effektbrist och elnätsbegränsningar. I grunden gäller det att balansera elproduktion mot elanvändning genom ändrade mönster inom ett elhandelsområde eller lokalt till exempel i elnätet efter en nätstation.

Det sker mycket nu på användarsidan, ända ned i distributionsnäten. Historiskt har det annars varit vanligast med flexibilitet i produktion högre upp i näten, och det som många känner till där är vattenkraftens reglerförmåga. Flexibilitet har även nyttjats länge på användarsidan inom industrin och i elproduktionsslag som gasturbiner, kraftvärme och faktiskt också kärnkraften. På användarsidan har flexibilitet även sedan länge inbegripit värmeresurser.

Nytt och samtidigt inte nytt – allt tydligare reglering

Flex är alltså egentligen inget nytt. Nytt är dock att det nu finns en tydligare reglering av att och hur flexibilitet ska avtalas. Regleringen kommer de närmaste åren successivt att harmoniseras. En nyhet är också att nya aktörer dyker upp, precis som verksamheter/produkter/stödtjänster som kanske inte är lika långlivade och statiska som vi vant oss vid. Vi har tidigare inte behövt tänka på vätgas, snabbladdning, batterifabriker och datahallar – alltså nya industrier och verksamheter som i sig är mer flexibla och dessutom svåra att förutse och nätplanera för när det gäller var de befinner sig om 20 år.

Det ökade inslaget av förnybar intermittent elproduktion i elnäten är också relativt nytt för oss. Det har varit vanligare i andra länder. EU ser förnybar el som ett huvudområde inom flexibilitetsområdet tillsammans med laddinfrastruktur och energilager. Vätgas har också tillkommit som en faktor efter det så kallade Ren Energipaketet från EU.

Kunder öppnar för kunder – aggregatorrollen ökar volymerna

När det gäller kunderna så öppnas många affärsmöjligheter. De kanske vill energieffektivisera eller ha kontroll på elräkningarna. De kanske vill vara klimatsmarta och kapa toppar eller ha egen elproduktion. Det finns många syften att delta i flexibiliteten.

En smart konsekvens av att kunder är flexibla är att de öppnar för snabbare anslutning av fler kunder till elsystemet. En annan viktig följd av fler flexibla kunder gäller elnätsföretagen. Flex påverkar företagens nätplanering, drift, hela affären och datautbytet. Oberoende av hur elnätsföretagen själva ser på saken så kommer dessa förändringar hos elnätskunderna som branschen måste förbereda sig på. Krav kommer också från omvärlden som regleras i EU:s elmarknadsförordning som redan gäller i svensk lag. EU-regleringen verkar alltså vid sidan av den svenska ellagen.

En ny roll är aggregatorn som samlar ihop flexibla resurser och paketerar till större enheter som i sin tur kan säljas och köpas på en marknad. Aggregatorer kan vara ekonomiska och/eller tekniska och jobbar med aktörernas förmåga att vara flexibla. Aggregatorn hanterar bud på marknaden och kan till exempel sätta in styrutrustning hos kunder för värme och ventilation. En roll är att ge råd åt kunderna, som inte alltid själv ser möjligheterna. Ibland använder aggregatorn färdiga koncept och ibland skräddarsydda, och genom att klumpa ihop fler kunder med samma behov växer volymerna så att effekterna kan bli stora.

Lokala pilotprojekt har gett lärdomar – flera avtalsformer

Flexibilitet har demonstrerats i projekt som CoordiNet och sthlmflex, som har gett viktiga lärdomar. Det har handlat om marknadsdesign, roller, ansvar, marknadsprodukter, stödsystem och prekvalificering av aktörer där köp- och säljbud har matchats mellan aktörerna.

EU-regelverket har utvecklats för att kunna göra affärerna ännu bättre. Det finns problem idag till exempel gällande intäktsregleringen, för elnäten och för flexleverantörerna, då regleringen inte är anpassad efter flexibilitet. Det måste också bli enklare att kunna delta på flera marknader (som Svenska kraftnäts balansmarknad och lokala marknader) med sina produkter.

Flera olika avtalsformer finns på marknaden. Villkorade avtal är en form där en ny kund avtalar om att styra ned sin elanvändning vid behov i nätet. Marknadsbaserad upphandling är en annan modell som innebär att bud aktiveras på avrop av den som vill köpa, där billigaste bud ska väljas. En tredje variant är att en aktör efter upphandling eller på en marknad får ersättning per timme för att vara tillgänglig (Svenska kraftnäts balansmarknad till exempel där upphandlingar sker).

Därutöver finns olika ”bubblare” bland avtal. En sådan går ut på att redan befintliga kunder säljer abonnemangsbegränsningar timme för timme. Denna typ av avtal finns ännu inte. Det gör däremot bilaterala avtal som lämpligen kan tillämpas om en upphandling har misslyckats.